NanoVarme Sverige AB
legionella och tappvarmvatten13 min läsning

Legionella och tappvarmvatten: temperaturer, risker och regler

Så förebygger du legionella i tappvarmvattnet: temperaturkrav i beredare, cirkulation och tappställe, riskpunkter, egenkontroll och vad du gör vid misstanke.

Av NanoVarme

Legionella och tappvarmvatten: temperaturer, risker och regler

Legionella och tappvarmvatten: temperaturer, risker och regler

Tekniker kontrollerar temperaturen i duschen

Legionella i tappvarmvatten förebyggs i första hand med temperatur och omsättning. Vattnet i beredaren ska hålla 60 °C, vattnet i cirkulationsledningar och vid tappstället ska hålla minst 50 °C, och vatten får inte bli stående i ledningar som sällan används. Den här artikeln går igenom vad de svenska reglerna kräver, var i installationen risken faktiskt uppstår, hur temperaturkraven går ihop med skyddet mot skållning och vad fastighetsägare bör göra vid misstanke eller ett positivt prov. Den riktar sig till fastighetsägare, installatörer och villaägare som ska dimensionera, driva eller byta ett system för tappvarmvatten.

Nanovarme
Håll koll på tappvarmvattnet
NanoVarmes AT-Modul har två temperaturkretsar för att styra golvvärme och tappvatten separat i fastighetens värmesystem.
Läs om NanoVarmes värmelösning

Kort sagt

  • Legionellabakterier förökar sig vid cirka 20–45 °C och trivs bäst i stillastående vatten och i biofilm på insidan av rör och tankar.
  • Boverket rekommenderar 60 °C i beredaren och kräver att tappvarmvattnet håller minst 50 °C vid tappstället och i hela cirkulationssystemet.
  • Beredare som värms av en värmepump och inte når 60 °C i normal drift ska hettas upp automatiskt till minst 60 °C minst en gång per vecka.
  • Skållningsrisken hanteras med blandare och termostatventiler efter beredaren, inte genom att sänka temperaturen i beredaren.
  • Vid misstanke om smitta begränsas exponeringen först, därefter utreds orsaken och saneringen utförs av specialister.

Innehållsförteckning

Vad legionella är och hur smittan sprids

Legionella är en sötvattenbakterie som enligt Boverkets information om legionella förekommer naturligt i små mängder i jord, sjöar och vattendrag. Bakterien följer med in i det kommunala nätet och i fastighetens installationer, där den kan föröka sig om förhållandena är gynnsamma: vatten mellan cirka 20 och 45 °C, låg omsättning och ytor där biofilm kan byggas upp.

Smittan sprids inte genom att man dricker vattnet. Enligt Folkhälsomyndighetens tillsynsvägledning om legionella smittar bakterien genom inandning av små vattendroppar, aerosoler, som bildas exempelvis vid duschning. Det är därför duschar, särskilt sällan använda duschar, återkommer som den kritiska punkten i nästan varje riskbedömning.

Bakterien kan ge två sjukdomar: legionärssjuka, som är en allvarlig lunginflammation, och pontiacfeber, som ger mildare influensaliknande symtom. Varje år rapporteras cirka 200 fall i Sverige, och det är framför allt äldre och personer med nedsatt immunförsvar som drabbas hårdast. Det gör frågan särskilt viktig i vårdlokaler, äldreboenden och flerbostadshus med många boende i riskgrupper.

Utöver temperatur påverkas tillväxten av vattenkemin. Den amerikanska smittskyddsmyndigheten CDC lyfter fram att pH-förändringar, avlagringar, sediment och förändringar i den kommunala vattenkvaliteten kan gynna legionella. I praktiken innebär det att en beredare med mycket slam i botten har sämre förutsättningar än en ren beredare, även vid samma inställda temperatur.

Avlagringar i botten på varmvattenberedaren

Temperaturkraven i beredare, cirkulation och tappställe

De svenska kraven finns i Boverkets föreskrifter BFS 2024:8, som enligt Boverkets PBL kunskapsbanken om legionella reglerar hur tappvatteninstallationer utformas, vilka temperaturer som ska kunna uppnås och vilka material som får användas för att motverka mikrobiell tillväxt. Kraven gäller vid nybyggnad och ändring, medan Folkhälsomyndighetens vägledning används i tillsynen av befintliga byggnader.

Del av installationen Temperatur Grund
Varmvattenberedare och ackumulatorer med stillastående vatten 60 °C Rekommendation från Boverket och Folkhälsomyndigheten
Tappvarmvatten vid tappstället Lägst 50 °C ska kunna uppnås Krav i BFS 2024:8
Cirkulationsledningar för tappvarmvatten Får inte understiga 50 °C i någon del Krav i BFS 2024:8
Utgående tappvarmvatten, övre gräns Högst 60 °C för att minska skållningsrisken Krav i BFS 2024:8
Beredare i värmepumpar som inte når 60 °C Automatisk uppvärmning till minst 60 °C minst en gång per vecka Branschregler Säker Vatteninstallation
Stillastående kallvatten nära värmerör eller golvvärme Högst 24 °C beräknat efter 8 timmar Branschregler Säker Vatteninstallation

Folkhälsomyndigheten formulerar samma princip kortare: varmt vatten ska hållas varmt och kallt vatten kallt, och tappvarmvattnet bör inte understiga 50 °C i någon del av installationen. Siffrorna fungerar som en marginal snarare än en exakt gräns. Vid över 50 °C dör bakterien efter några timmar och vid över 70 °C på mindre än en minut, enligt miljöförvaltningen i Skaraborg. Därför är det beredarens 60 °C som ger skyddet, medan 50 °C vid tappstället är den lägsta nivå som accepteras efter värmeförluster i ledningsnätet.

Temperaturen är ingen absolut garanti. Folkhälsomyndighetens kunskapssammanställning konstaterar att 60 °C i beredaren och 50 °C vid tappstället inte är någon garanti mot tillväxt, även om risken minskar. Temperaturkraven behöver därför kombineras med omsättning, rätt dimensionering och egenkontroll. Hur volym, flöde och effekt räknas fram beskrivs i vår genomgång av hur man dimensionerar tappvarmvatten.

Var i systemet risken uppstår

Risken är inte jämnt fördelad i en installation. Boverket pekar ut beredare och ackumulatorer där hela vattenvolymen inte värms över 50 °C, eller där vattnet ofta står stilla, samt ledningar med stillastående vatten och vissa organiska material. Folkhälsomyndigheten tillägger att bakterierna ofta hittas i biofilm på insidan av rör och tankar, och att biofilmen kan skydda dem mot både temperaturhöjningar och desinfektionsmedel.

De vanligaste riskpunkterna i svenska fastigheter är:

  • Den kalla zonen i beredarens botten. I en stående beredare skiktas vattnet. Toppen kan hålla 60 °C medan botten, där kallvattnet kommer in och sediment samlas, ligger klart lägre.
  • Ackumulatortankar med inbyggd tappvattenslinga. Om tanken körs på låg temperatur för att gynna en värmepump eller solvärme kan tappvattnet i slingan hamna i tillväxtintervallet.
  • Döda ledningar och blindstråk. Rör som leder till borttagna tappställen men aldrig kapats vid huvudledningen fylls med stillastående vatten som långsamt antar rumstemperatur.
  • Sällan använda duschar och tappställen. Gästrum, tomma lägenheter, omklädningsrum och fritidshus som står oanvända i veckor.
  • Långa ledningar utan cirkulation. Ju längre sträcka mellan beredare och tappställe, desto mer vatten står och svalnar mellan tappningarna.
  • Kallvattenledningar som värms upp. Kallvatten i schakt, fördelarskåp eller bjälklag tillsammans med värmerör eller golvvärme. Branschreglerna anger att stillastående kallvatten där inte får beräknas överstiga 24 °C efter 8 timmar.
  • Duschslangar, duschmunstycken och perlatorer. Små volymer med stor yta, där biofilm och kalk bildas snabbt.

I flerbostadshus är det oftast cirkulationssystemet som avgör resultatet. En injusterad VVC med jämn temperatur i alla stammar ger en helt annan riskbild än ett system där enskilda stammar ligger på 42–45 °C därför att flödet aldrig balanserats.

Värmepumpar, låga temperaturer och veckovis uppvärmning

Många moderna värmekällor arbetar effektivast vid låga temperaturer. En värmepump får bättre COP ju lägre framledningstemperatur den behöver leverera, vilket skapar en konflikt med tappvarmvattnets 60 °C. Branschreglerna Säker Vatteninstallation, avsnitt 5.1.1 löser det genom att kräva att beredare som inte värms till 60 °C i normal drift hettas upp automatiskt till minst 60 °C minst en gång per vecka.

Kravet har tre praktiska konsekvenser för den som projekterar eller förvaltar ett system:

  1. Funktionen ska vara automatisk. En rutin där någon manuellt höjer temperaturen räcker inte, och den ska fortsätta fungera efter strömavbrott och omstarter.
  2. Hela volymen ska värmas. Ett elpatronsteg högt upp i beredaren som bara värmer den övre delen lämnar bottenzonen orörd.
  3. Energin ska räknas med. Veckouppvärmningen sker ofta med direktverkande el och påverkar driftkostnaden, vilket bör finnas med i en TCO-kalkyl.

Den som jämför värmekällor bör därför väga in hur varje alternativ klarar tappvarmvattnets temperaturkrav, inte bara uppvärmningens årsverkningsgrad. Skillnaderna mellan värmepump och elpanna på just den punkten behandlas i jämförelsen elpanna eller värmepump.

Skydd mot legionella utan skållningsrisk

Konflikten mellan legionellaskydd och skållningsskydd löses genom att separera de två funktionerna. Beredaren och cirkulationen hålls varma, och temperaturen sänks först nära användaren. Boverkets regler anger en övre gräns på 60 °C för tappvarmvattnet, och branschreglernas avsnitt om skydd mot brännskador anger att vattnet från en blandare inte bör vara varmare än 38 °C där det finns särskild risk för olycksfall, till exempel i förskolor.

Praktiska lösningar som används i svenska installationer:

  • Termostatblandare vid duschar och badkar, som håller jämn temperatur och begränsar maxtemperaturen oberoende av tryckvariationer.
  • Central blandningsventil efter beredaren i villor, inställd så att tappstället fortfarande når minst 50 °C.
  • Lokala termostatventiler i lokaler för barn, äldre eller personer med funktionsnedsättning, placerade så nära tappstället som möjligt för att minimera volymen tempererat vatten.

Den vanligaste felaktiga åtgärden är att sänka beredarens temperatur till 45–50 °C för att undvika skållning eller spara energi. Det flyttar hela beredarvolymen in i, eller nära, bakteriens tillväxtintervall. Rätt åtgärd är att behålla 60 °C i beredaren och begränsa temperaturen vid tappstället med blandningsteknik.

Egenkontroll för fastighetsägare

Enligt Folkhälsomyndighetens frågor och svar om legionella har fastighetsägaren eller verksamhetsutövaren ansvar för egenkontroll som förebygger och hanterar tillväxt av legionella. Ett egenkontrollprogram för tappvattensystem kan byggas upp i följande steg:

  1. Kartlägg installationen. Beredare, ackumulatorer, VVC-slingor, stammar, blindledningar och sällan använda tappställen förs in på en ritning eller lista.
  2. Gör en riskbedömning. Väg samman vilka som vistas i byggnaden, hur aerosoler bildas och var vatten kan stå stilla.
  3. Fastställ mätpunkter. Mät utgående temperatur från beredaren, returtemperatur i VVC och temperatur vid det tappställe som ligger längst bort.
  4. Mät regelbundet och dokumentera. Notera datum, mätpunkt, uppmätt temperatur och vem som mätt, så att avvikelser syns över tid.
  5. Inför spolrutiner. Spola tappställen och duschar som inte används regelbundet, särskilt när delar av byggnaden står tomma under längre tid.
  6. Underhåll komponenter. Rengör eller byt duschmunstycken och slangar, avlägsna slam ur beredaren och kapa döda ledningar vid anslutningspunkten.
  7. Följ upp avvikelser. Bestäm i förväg vilken temperatur som utlöser åtgärd och vem som ansvarar för den.

För villaägare är programmet enklare men principerna desamma: kontrollera beredarens inställning, låt det varma vattnet rinna några minuter efter semestern och byt duschslangen när den blivit missfärgad eller kalkbelagd.

Vid misstanke eller positivt prov

Om någon insjuknat och fastigheten misstänks som smittkälla, eller om ett vattenprov visar legionella, är ordningen enligt Folkhälsomyndigheten att först begränsa exponeringen och därefter utreda och åtgärda orsaken.

  • Begränsa exponeringen. Ta bort duschmunstycken och begränsa duschning i de berörda delarna tills orsaken är utredd.
  • Utred orsaken. Kontrollera temperaturer, cirkulation, döda ledningar och beredarens skick. Utan en åtgärdad orsak kommer tillväxten tillbaka.
  • Sanera med specialister. Sanering kan innefatta hetvattenspolning över 70 °C eller kemiska metoder och ska utföras av erfarna specialister. Hetvattenspolning innebär en direkt skållningsrisk för boende och personal och kräver att tappställen spärras och boende informeras.
  • Kontakta kommunens miljö- och hälsoskyddsförvaltning om det rör sig om lokaler för vård, omsorg, skola eller flerbostadshus, eftersom de är tillsynsmyndighet. Den som har symtom som hög feber och torrhosta efter exponering bör kontakta vården.

Ett positivt prov efter sanering betyder oftast att biofilmen eller den bakomliggande orsaken inte är åtgärdad. Då behöver systemet ses över i grunden: injustering av VVC, byte av material, kapning av blindledningar eller byte av beredare och värmekälla.

Vårt perspektiv: värmekällan avgör marginalen

Vi ser att legionellafrågan ofta behandlas som en driftfråga, när den i lika hög grad är en konstruktionsfråga. Ett system där samma krets ska leverera 35 °C till golvvärme och 60 °C till tappvarmvatten tvingar fram kompromisser: antingen körs allt varmare än nödvändigt, med högre energiförluster som följd, eller så får tappvattnet för låg temperatur och kompenseras med veckovis uppvärmning.

Vårt perspektiv: värmekällan avgör marginalen — overview diagram

När vi utvecklade våra moduler valde vi därför två separata temperaturkretsar. Det gör det möjligt att styra golvvärme och tappvarmvatten var för sig, så att beredaren kan hållas på den temperatur som Boverket rekommenderar utan att golvvärmekretsen påverkas. Hur kretsarna regleras i praktiken beskriver vi i artikeln om två temperaturkretsar i värmesystemet.

Vi vill samtidigt vara tydliga med gränserna. Ingen värmekälla ersätter egenkontroll, injusterad cirkulation och rätt dimensionerad beredarvolym. En överdimensionerad beredare med låg omsättning är en risk oavsett hur väl den värms, och en för liten beredare som töms och fylls med kallt vatten vid varje toppbelastning kan få perioder med för låg temperatur. Därför börjar vi alltid med dimensionering och rådgivning innan vi lämnar offert, och vi rekommenderar att varje installation kompletteras med tydliga mätpunkter och en dokumenterad rutin.

— Tihamer

Elektrisk modul för tappvarmvatten med separat krets

NanoHeat är NanoVarmes serie kompakta elektriska värmemoduler med tunnfilmsteknik i storlekarna 4–12 kW, för vattenburen värme, golvvärme, tappvarmvatten och processapplikationer. Modulerna saknar rörliga delar, kräver ingen skorsten och inget tillstånd, har två separata temperaturkretsar, kan anslutas till solpaneler och styras via mobilen. Vi lämnar upp till 20 års bytesgaranti och räknar med en livslängd på 25 år. För en villa eller ett mindre flerbostadshus är NanoHeat NV-8 ett vanligt utgångsläge, medan större anläggningar som vårdlokaler beskrivs under varmvatten för hälsocenter. Kontakta oss via nanovarme.se för dimensionering och offert. Hur effekt och volym hänger ihop för en mindre beredare framgår av kW för 100 liter vatten.

Vanliga frågor

Vilken temperatur ska varmvattnet ha för att undvika legionella?

Beredaren bör hålla 60 °C och tappvarmvattnet ska nå minst 50 °C vid tappstället och i hela cirkulationssystemet. Samtidigt får utgående tappvarmvatten inte vara varmare än 60 °C på grund av skållningsrisken. Temperaturen vid själva duschen eller kranen sänks därefter med termostatblandare.

Är det farligt att stänga av varmvattenberedaren?

En avstängd beredare svalnar och vattnet passerar 20–45 °C, där legionella förökar sig. Om beredaren stängs av under exempelvis semester bör den värmas till 60 °C under några timmar innan den används igen, och tappställen och duschar bör spolas med varmt vatten. Beredaren ska inte drivas permanent på låg temperatur för att spara energi.

Hur sanerar man legionella i ett tappvattensystem?

Sanering görs med hetvattenspolning över 70 °C eller med kemiska metoder och ska utföras av erfarna specialister. Innan dess begränsas exponeringen, till exempel genom att duschmunstycken tas bort. Saneringen ger bara varaktig effekt om orsaken, som låg temperatur eller döda ledningar, åtgärdas samtidigt.

Vilka bakterier kan finnas i varmvatten?

Legionella är den bakterie som har störst betydelse för tappvarmvatten, eftersom den förökar sig i ljummet vatten och sprids via aerosoler vid duschning. Den kan ge legionärssjuka eller pontiacfeber. Andra mikroorganismer kan också växa i biofilm, vilket är skälet till att reglerna kräver material som inte främjar mikrobiell tillväxt.

Källor

Rekommendationer

Vill du ha en dimensionering för din fastighet?

Berätta om ditt hem och nuvarande uppvärmning. Vi rekommenderar rätt modul och skickar en kostnadsfri offert inom 24 timmar.

Begär offert
Tillbaka till bloggen